Ve och fasa! I en av mina kassar med tvättad eller sköljd ull kryllade det av småkryp. Jag förvarar en del ull i pappkassar i en hög spånkorg med lock i mitt ullrum. Jag behövde mer grått till det melerade garnet jag spann. Vilken tur att jag började leta där. Det var i den översta kassen med svart ull det myllrade. Genast åkte den ut på gården, Nästa kasse fick också följa med. Så bar jag ner resten i köket. Titta, där var ju Alexsandras gråvita ull! Hon var en av mina favoriter döpt av mina kusinbarn. Tyvär dog hon efter sista lamningen och hennes lamm fick heta Alex och Sandra. De blev flasklamm men kunde gå med flocken så småning om. Sandra finns kvar och har ett av sina tacklamm från ifol med sig. Jag vill inte karda den här ullen uppe bland all annan ull så ner med kardmaskinen på köksbordet. Ullen var fin och i köket står min gamla spinnrock(ett auktionsfynd). Varför inte spinna på den. Sagt och gjort. Det var ju kul. Nästa morgon vid hundpromenaden kom jag på varför jag skaffade en elektronisk spinnrock. Jag får ju ont i knät av allt trampande. Några härvor blev det i alla fall. Nu har jag min nya spinnrock nere och har bestämt mig för att spinna all den här ullen först. Kanske blir det vantar och sockor till kusinbarnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar